Att uppleva olivolja / Experiencing olive oil

Before moving to Sardinia just in time for the new millennium I just had a few vague memories of Italy from when I was 10 or so. Climbing the tower in Pisa, having a bad pizza in Pisa, and a great one close to Naples (I was on to something already then. :-). Lots of roman ruins and a huge church in Rome. Chaos in Naples. Lots of swimming.

I stayed around in Sardinia for close to two years (well actually not that close) and I learned a lot about Sardinia, Italy, Italians, food, myself.

There is one episode during my stay in Sardinia that I deem significant, and that is a dinner at a friends house. Not anything fancy, just some friends over to have a good time, and the food wasn't at the center of attention. Pasta with bottarga, tomatoes and olive oil. Eureka! This is what all the fuss was about. This is olive oil. All my life I thought that olive oil was something else, something I occasionally would buy in a supermarket, something with a bland, sometimes harsh taste that at best leaves one indifferent. I still don't know what that thing I sometimes bought in the supermarket was, but now I do know what olive oil is, and it's not that.


Innan jag flyttade till Italien, eller rättare sagt Sardinien, precis i tid för millennieskiftet så hade jag bara några vaga minnen av Italien från när jag var 10, eller nå't åt det hållet. Gick upp i det lutande tornet i Pisa, usel pizza i Pisa, fantastisk pizza utanför Neapel (hyfsad smak redan på den tiden :-), en massa romerska ruiner och en viss kyrka i Rom, samt kaos i Neapel.

Jag bodde på Sardinien i närmare 2 år (fast egentligen inte särskilt nära) och jag hann lära mig mycket om Italien, Sardinien, italienare, mat och mig själv.

Jag skulle vilja berätta om en händelse; en middag hos en vän, som visade sig vara betydelsefull. Ingen elegant middag, bara några vänner som tittade förbi för att ha trevligt och det var inte maten som stod i centrum, men vilken mat! Pasta med bottarga, tomater och olivolja. Eureka! Det var detta som var poängen. Detta var detta som var olivolja; den skulle smaka så här. I hela mitt liv hade jag trott att olivolja var något annat. En kunskap baserad på vad jag hade köpt i livsmedelsaffärerna. Jag kände till en menlös, lite kärv olja gentemot vilken jag i bästa fall förhöll mig neutral. Jag vet fortfarande inte vad det var jag köpte i affärerna ibland tidigare, men nu vet jag i alla fall vad olivolja är, och det är inte det.