Berlusconi talar och Italien lyssnar. Eller rättare sagt; Italien tvingas lyssna. Om du försöker byta kanal så finner du Berlusconi även där. Samma intervju sänds simultant på 4 olika kanaler för maximalt genomslag. (se artikel i La "Repubblica") TV är ockuperad i Italien, och det är inget nytt, men det är tragiskt att beskåda, och för varje dag som går vänjer sig italienarna vid mediasituationen i Italien, motståndet minskar och Beslusconis kontroll över media öka av den enkla anledningen att det inte ifrågasätts lika mycket längre.
Uppgivenhet är politikens värsta fiende, och Berlusconis bästa.
Jag har fortfarande visst hopp, för jag har träffat många skarpsynta italienare som ser problematiken väldigt tydligt, och jag hoppas att de inte ger upp, att Italiensk politik ska förändras, och att det ska få en premiärminister som inte anser att det finns för mycket pressfrihet i Italien (se video).
Berlusconi talk and Italy listens. Or rather; Italy is forced to listen. If you try to change channel you'll find Beslusconi not in one channel, but in 4 at the same time showing the same interview. (see article in "La Repubblica") TV is under siege, but that is no news. Still it's a sorry state of things, and day by day the Italians are getting used to the way media is wielded, day by day the resistance lessens, day by day Beslusconis control over media increases for the sole reasons that it's not contested anymore.
Resignation is politics worst friend, and Berslusconis best.
I still have hope, because I have met many Italians that see this problem quite clearly, and I hope that they will not give up, that Italian politics will change, and that they will have a prime minister who does not think that there is too much freedom of press (see video).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar